Mitt huvud är fullt av tankar, tankar som jag inte borde ha, tankar om hur våran vänskap kommer att se ut.
Vi är alla olika, ingen är den andra lik men ändå så är vi så lika. Det går inte ihop sig men det är så det är. När jag tänker tillbaka till några år sedan när allt var perfekt i våran vänskap. Ingen var sur på någon annan och vi hade inga bråk. Den tiden är väldigt saknad för idag bråkar vi jämt det går knappt en sekund innan någon är sur på den andra. Tiden vi hade är förbi, tiden som vi alla saknar innerst inne finns inte kvar vi lever idag och vårat idag är bråk. Alla försöker på något sätt såra någon annan bara för att, utan mening. Det kanske är omedvetande men vi gör det i alla fall, visa en annan vad man har och vad den inte har. Allt för att se bra ut i en annans ögon. Så ska inte en vänskap se ut, men det är så det är. Jag är trött på allt. Ibland önskade jag att jag bara kunde gå ifrån alla och aldrig mer komma tillbaka för ibland blir det bara för mycket. Nu har vi bara några veckor kvar tills vi slutar nian några ynka veckor kvar och på de ynka veckorna kommer inget att förändrats det vet jag. Vi är alla envisa och ingen kan erkänna när den har fel. Så vi har skapat det värsta året som nior inget har varit roligt, för varje gång vi har haft kul så har det blivit bråk. När den här sommaren är slut så börjar vi gymnasiet, vi får nya vänner och jag tror inte att vi 5 kommer hålla ihop kanske ett tag men sen kommer det bli ett bråk igen. Jag saknar verkligen mina vänner som jag hade för några år sen dom som gjorde mig glad, dom som fick mig att vilja gå upp på morgonen. Men tyvärr finns inte dom kvar. Vi har alla förändrats och visst det kanske är till de bättre men det har också gjort så att vi har glidit isär. Så här ska inte en vänskap se ut, så här såg inte våran vänskap ut men det är de den gör.
Jag borde inte sluta nian med de här minnena men det kommer jag att göra för ingen har sett till att göra våra minnen bra.
